Efter Erik Erikssons död väljs Valdemar Birgersson, Birger Jarls äldste son, till kung. Valdemar har tre bröder, Magnus, Erik och Bengt. Magnus utses till "sveahertig" och skapar ett lysande hov i Nyköping. Magnus är också, till skillnad från Valdemar, en riktig riddare. Valdemar har rykte om sig att vara en svag njutningsmänniska. Erik underordnar sig Valdemar och Bengt är en kyrkans man, utan politiska ambitioner.

Fram till sin död hösten 1266 är Birger Jarl landets verklige makthavare och frid råder i riket. Många viktiga reformer genomförs under Birger Jarls tid. Efter faderns död tar Valdemar över styret och ett skenbart lugn präglar landet. Omkring årsskiftet 1273-1274 måste Valdemar bege sig på pilgrimsfärd till Rom, sannolikt för att söka förlåtelse för en otillbörlig förbindelse med sin svägerska. I samband med detta säger Magnus upp sin tro och lydnad till Valdemar.

Magnus beger sig därefter tillsammans med sin bror Erik till Danmark för att värva folk till ett uppror. Danmarks kung, Erik Klipping, ställer sig bakom detta och ger Magnus 100 man ur sin egen hird. Som motprestation skall Magnus erlägga 6 000 mark rent silver. Magnus och Erik kan också värva 700 tyska och danska krigare med greve Jakob av Halland och den danske marsken Stig som anförare.

Kung Magnus Ladulås enligt en okänd konstnär.

År 1275

Magnus marscherar genom Västergötland med sina värvade styrkor mot Valdemar som i sin tur har samlat folk och är fylld av självförtroende. Valdemar marscherar söderut mot Tiveden. Han förlägger huvuddelen av sitt folk, i huvudsak bönder, i ett läger vid Hova men begår misstaget att själv med sitt bästa folk stanna vid Ramundeboda.

Magnus har ett gott underrättelseväsen och låter inte detta tillfälle gå sig ur händerna och den 14 juni står ett slag vid Hova. Med full kraft anfaller de danska och tyska yrkeskrigarna Valdemars bondehär. Valdemars män är dömda från början, de gör motstånd men saknar en ledare som kan organisera styrkorna. När bönderna börjar vika blir Magnus anfall ännu häftigare och snart upphör Valdemars här att existera, de överlevande tar sin tillflykt till mossar och kärr.

När budet om nederlaget når Ramundeboda får Valdemar rådet att retirera och organisera sig för ytterligare en strid, men Valdemar tappar huvudet och flyr till Norge. Kärnan av hans styrkor går till Närke och ansluter sig senare till Magnus.

Valdemar vågar sig snart tillbaka från Norge till Värmland, där han tas tillfånga och tvingas avsäga sig kronan till Magnus. Valdemar får Götaland för sin försörjning, men blir snart tvungen att avsäga sig även detta.

Magnus Birgersson, senare känd som Magnus Ladulås, bestämmer sig för att avsätta sin bror Valdemar från tronen. Magnus marscherar med värvad här genom Västergötland samtidigt som Valdemar samlar folk och marscherar mot honom. Styrkorna möts vid Hova och dagen slutar med nederlag för Valdemar. Inom kort sitter Magnus på tronen.

© Copyright: Ulf Sundberg 1997. Text och kartor ur Ulf Sundberg: Svenska freder och stillestånd 1249-1814, Stockholm 1997. Publicering enligt särskilt avtal med Hjalmarsson och Högberg Förlag. Bildval och bildtexter av Alex Svensson.